Förmodligen beror mitt nuvarande humör på flertalet saker:
- PMS
- Jag har inte rökt sedan i fredags (jag undrar själv varför – du är inte ensam)
- Trött
- Det är söndag kväll
Men jag är faktiskt ganska sur. Faktiskt jättesur. På mig själv!
Ibland när mattan ryckts undan under ens fötter så tar det ett litet tag innan man kommer tillbaka på banan igen. Och det är ju givetvis okej. Men av någon anledning har jag gått in i en självdestruktiv period med män och jag tycker det är okej. Jag är helt okej med att bli spelad hot and cold, att betyda ingenting, att mina åsikter, tankar och intressen är ointressanta. Det är nästan som om att jag letar efter detta beteende hos andra för att bekräfta att jag är helt ute och cyklar. Blir man inte lite förbannad? Vad som gör mig ÄNNU MER FÖRBANNAD är att jag vet om att detta är fallet och att låter det ske. Gång på gång, igen och igen. Kul tjej, verkligen. Jag tycker inte jag förtjänar något annat förrän jag börjar se på mig själv på ett annat sätt.
Idag var jag i alla fall och kollade på två lägenheter. Nummer ett blir det inte, men jag är lite inne på nummer 2. Den ligger mitt i Sliema, två sovrum, bra pris, trevlig hyresvärd. Ja, jag är sugen. Jag har lovat att sova på saken, men det är som Helen sa, jag vill ju faktiskt spara pengar. Och om jag ger upp bilen (vilken jag inte kommer behöva) kommer jag kunna spara nästan 400 euro extra per månad. Det är mycket pengar. Jättemycket pengar!
Har bara lite ångest och dåligt samvete för att jag måste säga upp den här lägenheten, av flera anledningar. För det första så förlorar jag hela depositionen, fast den har jag sparat igen på bara 3 månader. För det andra så får jag dåligt samvete mot hyresvärden här, men jag vet att de bryr sig ingenting om varken mig eller något annat, de har haft en supertråkig attityd nu på senaste tiden.
För det tredje, och absolut viktigaste, så älskar jag den här lägenheten mer än någon annan lägenhet jag någonsin bott i. Den är SÅ jag. Så fin och mysig, och så annorlunda mot alla andra lägenheter på Malta, ja i världen. Tror jag, fast vad vet jag om världen. I alla fall så vill jag verkligen verkligen verkligen inte flytta, men denna ÄR dyr och har inte ett toppenläge så jag måste ha bilen för att kunna bo här och bekvämt kunna ta mig till jobbet. Och bekvämt är keyword är, jag är helt för bekvämlighet. Buss? Pft, skulle inte tro det.
Nåväl, nog pratat. Två inlägg på en söndag – inte dåligt.
Nu ska jag krypa till kojs – tidig morgon imorgon med löpning. Börjar ju nämligen den där 42km-utmaningen imorgon.
Tack och hej!
