Idag är det tisdag och det känns som om att den här veckan aldrig tar slut. Inte av någon speciell anledning eller så, allt är bra men allt känns så långt.
Jag har den här rastlösheten i kroppen igen som jag kan få ibland. Det känns som att jag bara vill åka någonstans och ställa mig på en kant och skrika i frustration. Åka till ett annat land och bara stanna där. Gömma mig undan allt och alla. Skita i allt och alla. Roffa åt mig allt jag kan komma åt och kasta det åt helvete strax därefter.
Jag tror jag vill stanna vid att det är rastlöshet för om jag tar det någon annanstans måste jag reda ut vad som leder till den här frustrationen. Och om jag reder ut vad som leder till frustrationen måste jag ta tag i anledningen. Och om jag tar tag i anledningen måste jag göra obekväma saker (för det är bara så man tar tag i saker – genom att göra obekväma saker). Och det orkar jag inte. Och dessutom vet jag inte hur jag skulle göra det. Kanske jag skulle veta om jag grävde. Men jag orkar inte. Så jag får leva med rastlösheten som ett gift i mitt blod, för att citera herr Ulf Lundell.
Igår höll jag mig borta från allt som hette träning, och ägnade mig helt åt något som kallas vila. Eller jag, typ i alla fall. Men jag tränade åtminstone inte. Detta resulterade i att jag kände mig nästintill tvungen att ge mig ut i löpspåret idag och sagt och gjort, det gjorde jag. 5 små kilometer fick jag in och jag var helt utmattad efter. Men jag gjorde dem i alla fall, det är vad som räknas.
Annars igår var jag och träffade ägaren till lägenheten i Sliema igår och Sini var med mig. Men vet ni att jag bestämde mig för att inte ta den. Anledningarna till varför är som följer:
- Det var alldeles för dåliga ljuskällor, det kom inte in nog med dagsljus
- Möblerna var tunga och träiga, fyrkantiga och mörka
- Jag blev inte kär i den
När jag började den här resan med att kolla lägenheter för någon månad sen fick jag tipset att om jag blev kär i lägenheten från början ska jag ta den utan tvekan. Och jag jämför alla lägenheter med känslan när jag såg den här lägenheten. Bara på BILD blev jag helt förälskad i den här lägenheten. Jag tror jag kan säga helt ärligt att jag har aldrig känt mig så hemma någonstans, inte i någon av de nästan 20+ bostäderna jag flyttat omkring till. Vilket ju i och för sig kanske säger något, inte så konstigt att man inte känner sig hemma någonstans då hehe.
I alla fall, landlorden här sa att de inte planerade att sälja denna lägenhet trots allt så jag frågade om vi kunde diskutera priset nu när bostadsmarknaden har kraschat så vi får se vad de säger. Förmodligen ett klart och tydligt nej, men då har jag i alla fall frågat.
Dagen till ära trillade jag över en, för mig, ny låt. Såg sen att den låg trea på Billie Eilish mest spelade låtar, men det skiter jag blanka fan i. Den är ny för mig och jag tycker den är toppen.
Nu ska jag i alla fall snart tacka för mig. Är trött och eftersom att jag inte vill grotta ner mig i mina problem så är det bättre att jag drar täcket över huvudet och gömmer mig. Verkar ju funka för alla andra att göra så, så har höga förhoppningar om att det ska funka för just lilla mig också.
Okej, tack och hej för mig.
