25 år är väl ingen ålder! Eller? Jag känner mig såå himla gammal just nu, speciellt om jag jämför med 1½ år sedan. När jag flyttade ner hit, 23 år gammal, kunde jag vara ute 4-5 dagar i veckan och jag var självklart tröttis men inte som nu!
Igår var en jättetrevlig kväll. Jag och Stephanie gick ut för en öl/vin efter jobbet och jag var inte hemma förrän vid halv 10! Det var verkligen supertrevligt att sitta och prata med henne, hon är en riktigt härlig tjej. Men idag är jag såå trött! Jag drack inte så mycket, 4 glas vin, och kom inte hem sent alls. Men trots det känns det som att jag knappt sovit någonting!
Tror att det kan ha att göra med att jag börjar bli sjukis igen. Så tröttsamt, var ju sjuk direkt efter London. Men nu verkar det komma igen och den här gången med ont i halsen och huvudet, snorig. Så himla tråkigt, jag orkar liksom inte. Men jag tycker att det alltid händer så fort jag försöker komma igång och aktivera mig. Fast så är det nog för alla verkar det som. Alla nya träningsaspiranter, när jag jobbade på Sats, blev alltid sjuka efter 2-3 veckor. Men så kan det ju vara såklart. Tänker mig att jag ändå ska gå upp på morgonen (om jag inte får feber och sånt) och ta promenader så att jag ändå får in rutinen att gå upp.
Ikväll händer inte så mycket. Ska bara hem och kramas med Jake. Laga lite middag. Ska bli skönt. Kanske tar en promenad eftersom att jag inte kommer att vara med på träningen med jobbet idag. FAN också, jag ville verkligen det. Men jag vågar inte, tänker inte göra någonting som gör att jag blir mer sjuk. Bättre att ta det lugnt och att bara vila.
På lördag är tanken att vi ska gå ut. Carina och jag pratade om det i söndags och nu är lördag spikat. Jag VILL VERKLIGEN följa med men jag kommer inte att gå ut om jag inte är frisk. Det gjorde jag ju hela första sommaren jag var här och det ledde verkligen inte till något positivt alls. Så nu är det ta hand om mig 2.0.
