Grå och regnig dag

Den här dagen kommer bli en typisk sådan dag när allt går fel. Jag bara känner det på mig.

Den började 5.50 när klockan ringde. Jag hade INGEN lust att gå upp. Började gnugga mig i ögonen för att vakna till samtidigt som jag kände efter lite extra i halsen. Visst gör det väl ont någonstans där bak? Jo men visst gör det!? Kanske inte borde gå upp och gå ut och springa, dum idé. Sen tänkte jag på att hela min morgonplan skulle förstöras om jag snoozade 25 minuter till. Dessutom – 25 minuter. Jag tjänar ingenting på det, speciellt eftersom att jag redan vaknat och gnuggat mig i ögonen.

Så jag släääpade mig upp, drog på mig kläderna och insåg att jag faktiskt inte är så dödligt trött, var sugen på att gå ut och börja pärsen med att lära mig springa 5 km på 12 veckor! Går in på toaletten och när jag sitter där hör jag hur det droppar. Utifrån. Det här händer inte. Jag går och kollar ut genom fönstret och det är översvämning utanför – det spöregnar. Jo, det händer.

Okej, alternativ? Gå och lägga mig igen men utan att jag kommer somna om då jag nu är så klarvaken man kan vara. Eller träna hemma, på min nya fina träningsmatta till Youtubefilmen jag hittade igår. Jag körde på alternativ två. Mycket bättre.

Så jag körde mitt lilla pass, dödstrött efter ynka 30 minuters träning. När jag är i slutet av träningen ringer Jake och undrar var jag är. Han blev or.olig eftersom att det regnade så mycket. Men jag var ju bara i vardagsrummet!

Hoppade in i duschen och inser snabbt att jag är sen. Försöker jobba så snabbt jag kan på blött hår och osminkat ansikte men det tar sin tid trots allt. När Linda ringer förstår vi också att inte heller det samtalet kommer att fungera. Det klickas och läggs på omedelbart eller så svarar hon men inget hörs. Så vi kämpade med det hela morgonen också. När jag är klar ser jag att jag har 15 minuter på mig att äta frukost och borsta tänderna tills jag måste klä på mig och gå. Så jag skyndar skyndar. Brer mackor och magen kurrar som aldrig förr! Och när jag öppnar min oöppnade ostförpackning inser jag snabbt att osten är möglig. Alltså, va? Den är ju helt ny!? Så jaa.. Det var min frukost. Superhungrig efter att redan ha varit vaken i 2 timmar. Så jag blir så irriterad så jag sliter upp morgondagens matlåda och slevar i mig pasta med 5 minuter tillgodo.

Ja, nu tänkte jag ju att det KAN bara inte gå värre. Men ojojoj. Fel fel fel.

2014-01-06 07.52.19

Jag klär på mig (sen) och skyndar ut. Minns att det är översvämning på gatan i samma stund jag ser den. Kollar upp mot busshållplatsen och ser att det fortfarande är folk där. Det är bra, samtidigt som jag vet med mig att bussen redan är 5 minuter sen då. Så jag säger till mig själv att jag börjar gå mot jobbet. D U M  I D É. San Gwann ligger lite ovanför St Julians och det är mycket nedförsbacke för att komma dit. Så när jag går där, kämpar med väskor, påsar, paraplyer och headsetsladdar märker jag att vattennivån stiger på vägen. Jag kollar framför mig och ser att vattnet forsar ganska starkt framför mig. Att komma till trottoaren på andra sidan innebär att korsa en ännu djupare vattensamling, kanske skulle gått mig till fotknölarna. Så jag studsar tillbaka till busshållplatsen och ställer mig där och väntar. Försökte hitta flyktvägar för att gå till jobbet men vattnet forsade och var för djupt för att kunna ta sig över. (Ja, det här händer alltså där jag bor).

När jag väntar på att någon buss ska komma ser jag min kollega José komma gåendes. Han lyckas övertala mig att korsa stora vägen och gå till jobbet och precis när vi kommit över hör jag honom säga “oh look there”. Så vänder jag mig och och ser den förbannade bussen (20 minuter sen). Vi flyger över gatan igen och springer rätt in i vattensamlingarna, för att komma på bussen.

Vi kom endast 15 minuter sent till jobbet, tack och lov. Inga blöta strumpor (tack mina nya skor) och inga sura miner. Men ja.. Klockan är ju bara 9.30 så det är en lång dag kvar. Mycket kan hända. Är detta min fredag den 13e tro?

Andra inlägg du kanske gillar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *