Den här morgonen har verkligen varit eventfull. Den började redan klockan 2.45 för mig… Men låt mig spola tillbaka bandet till igår eftermiddag:
Strax innan vi slutade jobbet igår fick jag information av Henrik om att deras planer för kvällen var öl, FIFA och Champions League. Jag blev omedelbart kallsvettig och började leta efter alternativ. Fick en nageltid klockan 19 (det var ändå dags) och fram tills dess följde jag med Veronica och Anni och drack kaffe på Costa. Vi alla mådde riktigt bra efter en kopp ordentligt kaffe efter att vi hela dagen varit tvungna att leva på snabbkaffe på jobbet, tack vare en trasig kaffekanna. När jag sitter hos nageltjejen messar H och meddelar change of plans, de ska äta hamburgare och kolla matchen ute. Så jag knatar hemåt och ser fram emot att kunna tuppa av i sängen omedelbart när jag kommer hem.
Sagt och gjort, efter en välförtjänt dusch och ett omsorgsfullt smörjande av nyingraverad bläck lägger jag mig i sängen tillsammans med Netflix. Och jag ligger och ligger och ligger och kan inte sova. I vanlig ordning då, som alltid när jag vet att något kommer att hända (läs; hela hushållet ligger inte och sover samtidigt, händer alltid – SJUKT jobbigt). Jag trycker in öronpropparna lite längre in och vid 12-tiden lyckas jag äntligen falla in och ut ur medvetslöshet. För mig kändes det som att jag inte sovit någonting alls och när jag vaknar till lite senare tänker jag att jag absolut inte ska kolla på telefonen för då kommer jag vakna till ännu mer. Men magkänslan säger att jag måste åtminstone veta vad klockan är. Och när jag vänder på telefonen ser jag, i tillägg till massor av meddelanden och missade samtal, att klockan är 2.45. När jag läser det senaste skickade messet hinner jag bara läsa “Can you open the door, I’m sitting outside” och jag flyger upp och ner till Henrik, som har gett sina nycklar till sina vänner när han inte orkade stanna kvar i Paceville längre. Så han gick hem och har ringt och ringt på porttelefonen och jag med mina öronproppar intryckta hela vägen till hjärnbalken har inte hört någonting alls. Och ni som har hört min porttelefon tidigare vet hur extremt högt den låter.
När han kom in somnade han direkt, han var såå trött. Det var inte jag. Så sedan 2.45 har jag bara legat och vridit och vänt på mig. Så när klockan plingade morgonpromenad hade jag redan varit igång i flera timmar redan. Nemas problemas att gå ut och gå, tänkte jag och gick upp. Konstaterar att Henriks vänner fortfarande inte är hemma och börjar tänka att de kanske inte hittar hem. Men Henrik lovade att han gett dem adressen så det ska vara lugnt. Toppen!
Så jag går ut och går och när jag kommer hem ser jag att fler lampor är tända hemma. Skönt att de hittade hem åtminstone, tänker jag och föreställer mig hur de ligger däckade på varsin soffa. Men ikke! De är i allra högsta grad vakna, nattarbetare som de är, och är väldigt pratglada! Så hela morgonen har jag fått supertrevligt sällskap av två fulla danskar och jag har fått höra den ena historien efter den andra. Kan man önska sig mer? Nope! De ville också tatuera sig innan de åker hem så jag har fogligt kontaktat min tatuerare för att se om han kan klämma in dem idag eller imorgon. Vi får se hur det går med det, haha! De somnade strax innan jag gick till jobbet och jag tror att de sussar sött än. Deras planer är att åka till Splash and Fun idag och sen var de egentliga planerna att de skulle gå ut idag. Vi får se om de orkar det!
Mina egna planer är att packa ner lite kläder i säckar idag och resten som jag inte kommer att använda innan vi flyttar. Kanske försöka mig på att laga någon middag i röran hemma. Eller kanske inte. Vi får se. Halvfabrikat är ju också mat, eller hur? Och vet ni vad jag ska göra sen? Jag ska S O V A!
