Vem som helst-blues

Idag har jag trillat in på Lars Winnerbäck-spåret! Har upptäckt en låt som jag tidigare inte hört förr (tror jag i alla fall), nämligen “Vem som helst blues”:

Tycker den är himla bra alltså! Och i vanlig ordning tänker jag uteslutande på Josephine och Emma när jag lyssnar på Lasse. Kom på att det släpptes en film om honom också, eller är det en dokumentär kanske? I alla fall, oavsett vad det är så vill jag se den. Så nu skrev jag ner i min kalender att leta efter den när jag kommer hem ikväll.

Ja, för jag har bestämt mig för att börja använda kalender! Och hittills har det gått jättebra. Hittills, i hela två dagar. Men en stark start, skulle jag ändå vilja säga, och man måste ju starta någonstans!

Jag är lite i valet och kvalet om löpningen idag. Jag känner mig inte helt hundra, har haft ont i huvudet i ett par dagar nu och det känns lite tungt i kropp och andning ibland på dagarna. Men inte hela tiden Jag vill och kan inte bli sjuk, men samtidigt undrar jag hur försiktig jag måste vara. Kanske är jag bara lite trött och så reagerar kroppen med att ge mig huvudvärk och så. Eller så har jag något i kroppen som säger åt mig att chilla lite för att inte bli supersjuk. Eller så har jag det inte. Herregud, varför kan man inte bara få en framtida detaljerade hälsoplan utskriven, så man vet hur man ska agera i olika situationer? Hur svårt ska det vara egentligen?

Jag tror jag tar det säkra före det osäkra. Vore katastrof om jag skulle bli sjuk nu. Har planer som sträcker sig hela fyra veckor framåt:

Vecka 5

  • Packa inför resor
  • Bullbakardag
  • Sista dagen på Sidekick + efter jobbet-drink
  • Tidigt flyg till DK
  • 60-årskalas
  • Superbowl-gluttande

Vecka 6

  • Resa till Rumänien

Vecka 7

  • Första dagen på mitt nya jobb!
  • Alla <3 dag
  • H’s födelsedag

Vecka 8

  • Halvmarathon!

Så i början på vecka 9 skulle jag eventuellt kunna tillåta mig själv att bli lite snorig. Innan dess går det bara inte. Jag vet inte hur jag ska framföra detta på ett tydligare sätt! Och sen blir jag sådär hypokondrisk också och ju mer jag tänker att jag inte får bli sjuk, desto större är risken att jag kommer att bli sjuk.

Och bara faktumet att jag tillägnat 95 % av det här blogginlägget hittills om min inbillade framtida sjukdom visar bara på nivån av min hypokondri.

Så låt mig berätta om vad jag ska baka, sista Sidekick-dagen till ära. Det har varit en liten omröstning här på kontoret och det är många som röstat på mina saffransbullar med vit choklad, men fler har röstat på, vad Eeva kallar, Smörbullar. Philadelphiabullar i långpanna.

Sistnämnda är enklare att göra, så jag tror att jag sviker Tore och gör en långpanna istället. Hade en ambitiös tanke på att göra bägge, men för att inte stå som bullmamma 2.0 hela torsdagsnatten känner jag att smörbullarna får räcka. Dessa:

Förutom att min fyllning av någon anledning totalt absorberas av bullen, så de fina, krämfyllda hålen på bilden ovan är bara tomma, gapande hål i min bulle. Fast – det leder till att min bulle inte är torr. Och det är väl insidan som räknas, eller hur?

Andra inlägg du kanske gillar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *