Snabbvisit hos tandläkaren!

Igårkväll var jag inte så värst hungrig. Faktiskt inte hungrig alls. Så jag bestämde mig för att bara äta en skål med müsli och mjölk till middag. Mums, tänker jag, och det började kurra lite i magen. När jag tar min första sked inser jag att jag faktiskt var ganska hungrig, så jag börjar hysteriäta supersnabbt. Mitt i en tugga känner jag hur ett hårt havreskal letar sig upp mellan min tand och mitt tandkött och innan jag hinner reagera biter jag till och upp åker skalet. Halvvägs upp till hjärnan känns det nästan som.

Skönt.

NOT.

Jag tänker att det säkerligen spolas ut ju mer jag tuggar i mig resten av födan, men icke. När jag vaknade imorse kände jag mig helt svullen där och jag målar upp bilder framför mig om hur jag blir superinflammerad när vi precis sitter på planet till Rumänien, och jag försöker på knagglig engelska förklara för läskiga rumänska tandläkare utan engelskakunskaper vad problemet är, men de förstår inte och istället skär de upp hela min mun för att plocka ut ett ondskefullt havregrynsskal. Sen syr de ihop mig och pga. kommunikationssvårigheter råkar de sy ihop hela munnen och helt plötsligt är jag fast i en bestseller-skräckis. (Nämnde jag förresten igår att jag är hypokondriker? Kanske skulle vi kalla det för att jag har en extremt vild dystopi-fantasi?)

I alla fall, för att undvika denna mindre trevliga situation tog jag mig till min tandläkarklinik över lunchen så att de rent och fint kunde peta ut skalet i fråga. Han spolade, petade, grävde, blåste och allt möjligt i munnen och säger att nu finns det inget mer där. Däremot växer mina visdomständer på vänstra sidan utåt istället för rakt som de borde, så jag lämnade kliniken med en blödande mun och varma rekommendationer att ta bort samtliga visdomständer på vänstra sidan.

Så nu är planen att jag ska slita ut både upp- och ner-visdomständerna när jag kommer tillbaka. Kul. Øystein, som gjorde detta spektakel förra veckan, förklarade detaljerat om allt knastrande och blödande som följde med de utdragna tänderna. Jag kan med all säkerhet säga att jag inte längtar.

Ja hörrni, tänk vilka upplevelser ett enkelt müsli-val till middag förde med sig!

Idag är bakning på schemat. Jag har snällt förklarat för Tore att hans favoritbullar inte kommer att presenteras under morgondagens fika, men har lovat att nästa gång jag blir bjuden på grillkväll på hans terrass tar jag med mig dessa himmelska bullar (win-win). Även om det är sommar. Efter att hela hans värld rasade sönder och samman vid mitt bekännande såg han relativt nöjd ut med den presenterade lösningen, och jag kände att jag kunde andas ut på riktigt. Jag behöver inte vara bullmamma 2.0 ikväll. Så, planen ser ut som följer:

  • Towers för shopping
  • Blanda ihop deg och ställa på jäsning
  • Laga mat
  • Äta mat (!)
  • Baka ut bullen
  • Jäsa
  • Blanda den berömda smörgeggan
  • Håla bullen och fylla med berömd smörgegga
  • Grädda
  • Äta
  • (skoja, ska inte äta. Detta är tills imorgon, skämmes Camilla!)

Så ja. Imorgon är sista gången jag får tillåtelse att skriva på min blogg under arbetstid. Sen blir det på kvällstid! Låt oss hålla alla tummar för att jag inte ska glömma bort att göra det. Tycker ju faktiskt om att skriva här!

Andra inlägg du kanske gillar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *