Jag har insett att jag dricker nästan obefintligt med vatten. Igår när jag kom hem från jobbet hade jag druckit 4 koppar kaffe under dagen. Punkt. Absolut ingen annan typ av vätska hade slunkit ner i min strupe. Är inte det helt sjukt? Hur orkar kroppen ens?
Så idag försöker jag i alla fall dricka lite mer vatten. Klockan är 11 och jag har precis druckit upp mitt första glas. Men jag menar, hur jävla svårt kan det vara att dricka lite vatten? Jag tycker ju det är gott, fattar inte vad mitt problem är!?
Hela morgonen jag har sträcklyssnat på en jullåt. En fantastisk jullåt från Andrea Bocelli, nämligen:
Den är så mysigt att jag kan svimma!
Min fot är något bättre idag, men långt ifrån bra. Jag kunde gå någorlunda normalt till jobbet idag och på jobbet har jag på mig ett par tofflor som har memory foam i sulorna så de hjälper till att få gå mjukt. Jätteskönt! Men det är som sagt inte helt bra än och jag håller tummarna för att ett par dagar till med vila ska göra susen. Annars hjälpte Anna mig att hitta några alternativ på idrottsläkare och de har en på St James, så jag bokar tid där om det inte går över. Det är bara det att mina snålnerver börjar rycka, det är så förbannat dyrt att gå till privatläkare. Och mitt senaste besök gjorde mig ytterst skeptisk till sådant påhitt. Men jag kanske får lov att ge det ett försök till i alla fall.
Vädret här på ön har förändrats så drastiskt. Det är iskallt. Vi har nu klivit in i den perioden där man inte ens har lust att klä av sig för att kliva in i duschen. Nyrakade ben är ett minne blott för det växer istappar från näsan när man står där utan vatten och skakande försöker dra rakhyveln mjukt och bestämt utan att skära sig. Ja – det är kallt här redan. Vilket är skrämmande eftersom att det bara är mitten på november. Det betyder att vi har i alla fall till mars av iskalla dagar framför oss. Kunde det inte börja bli kallt om en månad!?
