Idag är jag verkligen tröttare än tröttast. Har sovit ganska dåligt och hade svårt att komma upp till gymmet imorse. Svårt att lämna sängen. Jag har dragit på mig den omåttligt irriterande ovanan att jag varje natt vaknar för att gå på toa. Jag har aldrig någonsin behövt kliva upp mitt i natten för att kissa. Är detta ett tecken? Håller jag på att bli supergammal? Kan man avvänja sig vid sådana här dumheter tro?
Nåväl, med det sagt. Idag är det mulet här till och från. Moln är något utav en bristvara på denna ö under sommaren så det känns superkonstigt och alldeles höstigt. En kollega till mig sa att det skulle regna imorgon. Tänk om det är sant. Regn på Malta?! Känns som en hägring i öknen.
Ikväll ska Henrik träffa en vän som är på besök från Danmark så jag ska vara solokvist hemma. Känns alldeles ovant. Har massor av alternativ på vad jag skulle kunna göra:
- Gå ut och springa
- Gå till stranden och sola
- Gå och kolla i butikerna i San Gwann efter en klänning till Astas bröllop
- Gå och handla
- Gå till Sliema och kolla i butiker
- Träffa en vän och dricka massa kaffe
- Lyssna på bok och sova
Ja, ni förstår vilka kval jag står emellan. Jag lutar nog främst mot alternativ nummer 7, jag är himla trött. Fortfarande. Och jag ska informera herr- och damskapet om att jag började skriva på det här inlägget långt innan lunch. Och är fortfarande trött. (FYI, det brukar i ärlighetens namn ta mig en hel dag att skriva ett inlägg, det kommer alltid saker emellan!). Jag har också kommit in i en fas där jag nästan slaviskt lyssnar på kidnappningsböcker. Biografier skrivna av kidnappningsoffer. Hemskt men intressant. Förvånas över att människor tror sig ha rätten att bestämma över andra människors liv på det viset. Varför står de människorna högre än andra? Varför är deras liv mer värda?
Tack och hej från mig idag!
