En ouppdaterad blogg är ett minne blott. Här kommer jag, för andra dagen i rad och streakar! Svämmar över av stolthet.
…eller snarare av trötthet. Klockan visar nämligen på 23:12 och min optimala sängdagstid är för länge sedan passerad. När jag kollade tillbaka på gamla inlägg såg jag att jag fick kämpa med att vara vaken längre än 20.00. Jag vet inte hur jag ska se på denna sak. För å ena sidan var det ju främst för att jag alltid var ute och sprang på morgonen, vilket ju är fantastiskt. Å andra sidan är jag inte 140 år gammal. Vid då, 27 års ålder, borde jag kunna vara vaken längre än 20.00 på kvällen. Men nej, tydligen inte. Och det värsta är att ju närmre sommaren vi kommer, desto mer medveten blir jag om att detta kommer att behöva bli min verklighet igen. För man vill inte vara ute och springa efter jobbet i 35 grader när gatorna värmts upp hela dagen. Hua vilken mardröm.
Men vi är inte där än, tack och lov. Så dagen till ära var jag ute och sprang med Sini. Vi petade in 10 km, och det gjorde jag även i tisdags. Så nu jäklar är jag på G igen! Jag råkade även komma överens med Sini om att under nästa veckas 42k utmaning så ska vi testa på ett långt löppass. Och med långt menar jag L Å N G T. Vi ska nämligen försöka oss på 18 – 20 km. Det låter ju inget annat än vidrigt måste jag erkänna. Men tänk om vi lyckas, då är jag redan halvvägs igenom utmaningen! Typ.
En annan dagen till ära så var jag på kontoret idag. Alltså, huvudkontoret i Ta’ Xbiex. Annars nu under vår karantäntid har jag främst varit på St Julians-kontoret, det är mer folk där. Många från CS-avdelningen finns där, några från payments och ytterst få från Sportsbook. Men i Ta’ Xbiex är det nästintill stendött. Från att vara ca 600 pers på kontoret till att vara omkring 10. Inget som passar en fjäril som mig.
Jag pratade dessutom med Helen här på kvällskvisten och jag tror att vi spenderade de sista 15 minuterna med att kolla tatueringar. Jag blev vansinnigt sugen på att göra en ny! Har massa lösa förslag men inget bestämt eller konkret så för att inte hamna i samma fälla som förra gången (när jag kom på den briljanta idéen att smeta på tre tatueringar på samma gång – varav en som jag faktiskt ville ha) så får jag kanske ta mig en liten funderare. Förhoppningsvis är alla tatueringsställen öppna till hösten när det inte längre går att bada. Då måste jag ju ha bestämt mig för vad jag vill ha. Och var. Det som jag är mest inne på är att skriva “Veni Vidi Amavi” och att kanske sätta den på nyckelbenet eller på insidan av överarmen. För er som inte förstår latin betyder det “We came, we saw, we loved”, vilket jag tycker är extremt filosofiskt. Man kan även byta ut Amavi mot Vici, vilket betyder “I conquered”. Men på svenska, besegrade eller erövrade. Jag är varken en besegrare eller erövrare, men jag är absolut en person som älskar. Så älska får det bli! Kanske något sådant här:
Ja, planen är som sagt inte lagd än och jag kommer säkert hinna ändra mig tusen gånger om. Och jag vet att i slutändan kommer jag gå in med en “Äh, fuck it”-attityd. Och förmodligen göra tre samtidigt. Och vet du, om jag vill göra det så kan jag göra det. För jag kan göra vad fan jag vill. Ganska skön känsla.
Låt mig avsluta denna tvådagarsstreak med några bilder från veckan:
