Godmorgon!
Idag är det fredag och det betyder att det är sista dagen på den här veckan som:
- Vi jobbar
- Vi går upp kl. 6 på morgonen för prommis
- Det är februari för det här året
För idag är det ju också den sista dagen på februari idag. Imorgon är det redan mars. Det är ju helt sjukt! Mars redan! I mars firar jag min 10-månadersdag här på Malta, snart är det ett år sen jag flyttade hit. Det är ju helt fantastiskt!
Jag har lärt mig så otroligt mycket sen jag kom hit. När man sätts i situationer man aldrig behövt hantera förut växer man så mycket som människa. Det är nog ingen som kan förstå vad jag menar om man aldrig själv har vart i den situationen förut. Det är häftigt, spännande och läskigt på samma gång. Och ja – det är möjligt att känna alla de känslorna tillsammans.
Nu känns det som om att jag har kommit in i vardagen ganska bra. Det känns som hemma mestadels av tiden. Inte hemma som Sverige gör förstås, det vet jag inte om det någonsin kan göra men det känns bra. Riktigt bra! Ibland känns det fortfarande som om att jag drömmer. Ibland känns verkligheten helt overklig, med tanke på hur mycket jag släppt och hur mycket jag fått. Det känns inte som jag, inte som mitt liv! Det som händer händer egentligen inte, även fast det gör det! Men det är bara ibland det känns så.
Min mamma ringde igår kväll och sa att hon och Lasse har bestämt sig för att boka biljetter hit i sommar. Den 19 juni kommer dom förmodligen hit och stannar i 2 veckor! WOHO! Dom hade tänkt åka en sväng till Sicilien också så det kanske inte blir 2 hela veckor men dom kommer hit! 😀 Och imorse ringde pappa och sa att han och Lina hade tänkt att komma över påskhelgen eller helgen efter! Åh jag HOPPAS så jävla mycket att dom gör det! Det skulle vara helt fantastiskt! Vi kommer ju hem i slutet av mars/början av april så vi får träffa dom ändå men jag vill så jävla jävla gärna att dom kommer hit också! Lina kommer 2 veckor i sommar på språkresa, då ska jag krama på henne så mycket det bara går!
LÄNGTAR tills folk kommer hit och ser det jag ser! Helst skulle jag vilja att dom är här hela tiden men det är ju fullkomligt omöjligt, det vet ju jag också. Men ändå!
