Och så var det min tur att bli krasslig. Så vansinnigt tröttsamt. Imorse när jag vaknade kände jag att jag var en millimeter från att avlida. Tur nog så gjorde jag det inte, utan jag gjorde mina morgonrutiner och gick till jobbet. Hela förmiddagen var superkämpig och jag tänkte att jag går hem efter intervjun jag hade klockan 11, men det kändes lite bättre efter den och efter lunch. Men nu känns det inte bra igen, det gör ont i rygg och axlar, och jag längtar efter sängen så himla mycket! Ska bli himla skönt att komma hem och lägga sig snart.
Igårnatt hade jag en sån där gudasömn igen. Jag släckte lampan vid 22, la mig på sidan och somnade direkt. När klockan ringde första gången för morgonprommis låg jag kvar i exakt samma position, hade inte rört mig en millimeter. Stängde dock av klockan, vände på mig och somnade om. Värt!
