Difficult little devil

Idag är en av de dagarna. Ni vet – “en av de där dagarna” när allt bara händer på samma gång. Låt mig stolpa upp vad som hittills har skett:

  • Vaknar 4.40 och skulle gå och kolla ifall det faktiskt spöregnade (som väderleken hade lovat). Jag försöker tända lampan, men det går liksom bara inte. Jag försöker på switchen i väggen och jag försöker på lampan. Nada. Tillslut inser jag att det är strömavbrott, ger upp löpturen (för vem vill springa på kolsvarta gator?) och går och lägger mig igen.
  • Elen är tillbaka, wiho! Klockan är 6.45 och vi snoozar alldeles för länge. Men det går bra ändå, allt hinns med och livet är på topp, trots en lite lat morgon. Men det tar vi igen ikväll!
  • 08:13 och jag ska gå till jobbet. Hej spöregn! Jättehej! Vid detta tillfälle ångrar jag vilt att jag vid ett svagt (och berusat) ögonblick glömde mitt bästa och enda paraply på en bar i Italien.
  • Kliver in på kontoret och möts av ett X antal ögon, och jag bara undrar “vad har jag gjort nu?”. Tills de meddelar att vi har strömavbrott igen. Jag vet inte vad som gått fel, men hela landet är i mörker, liksom det var i 4 timmar under natten.
  • Dyngsurt golv vid samtliga fönster. Det läcker in vatten i alla sprickor som finns runt fönstren. Japp – det är sant, det hände.
  • Någonstans vid 10-tiden kommer strömmen tillbaka igen – yay!
  • 50 minuter senare inser vi att vi inte har något vatten på kontoret. Alls. Inte ens en droppe. Detta innebär givetvis också att vi inte kan spola på toaletterna. Inga toaletter på 15 st koffeinmissbrukare = katastrof.

Efter denna förmiddag kan jag dock berätta att det bara blivit bättre. Vi har försökt släcka bränderna så gott vi har kunnat och jag såg alldeles nyss att det till och med börjar komma tillbaka lite vatten i kranen. Vilket ju är bra!

Ibland är det bara en sån dag. En sån dag när ingenting vill funka, det regnar, är grått och blåsigt ute och allt bara är trasigt.

Idag tänkte jag gå ut och springa efter jobbet. Jag håller varenda tumme för att det inte regnar, har verkligen ingen lust att springa när det är dyngsurt ute.

Det är också två dagar kvar innan vi åker till London. På torsdag eftermiddag åker vi och stannar till söndag. Så det blev himla mycket resande på kort tid helt plötsligt. Men sen är det lite semester ett tag. I alla fall till april. Då ska jag till Stockholm över en helg och sen ska jag åka till Danmark en liten sväng. Det ska bli jättemysigt, jag längtar verkligen! Sen kommer mamma och Annelie i maj!

I helgen som var har vi varit i Italien på jobbresa och skidat. Det har verkligen varit jättemysigt! Kallt men supermysigt! Det var första gången som Henrik stod på ett par skidor och efter ett par minuter i skidbacken insåg vi båda att han hatade det. Tror dock det till 90% var för att jag var en urusel lärare (och det är främst för att jag nästan glömt hur man gör själv, haha!). Men han höll ut i hela två dagar och den tredje dagen tog vi det bara lugnt, promenerade runt och kollade i stan och åt middag på kvällen. Sen gick vi och tog en liten drink för att fira Lisas födelsedag. Men det blev bara en kortis, för vi var tvungna att ändra tiden för transfern från hotellet till flygplatsen, och den hämtade upp oss en timme tidigare än vad originalplanerna var. Så istället för att sitta och stirra varandra djupt in i ögonen under middagen över tända ljus osv, á la movie style, satt vi och försökte arrangera med bussbolag och hotell och allt. Men det löste sig till slut, bättre sent än aldrig, och vi kom hem hela teamet.

Söndagsnatten spenderades på ett helt nytt sätt för mig. Nämligen framför TV:n, ätandes mängder av mat och kollandes på Super Bowl. Vet inte om jag sa det, men vid ett svagt ögonblick förra sommaren skulle jag imponera på H och anmälde mig helt frivilligt till att sitta uppe hela natten med honom och kolla. Och jag måste faktiskt erkänna att det var roligare än vad jag trodde att det skulle vara! Och jag lyckades vara vaken hela natten! Eller ja, nästan. Jag somnade några sekunder (jag lovar – sekunder!) och drömde om pizza. Hur är det ens möjligt? Vi hade ätit heeeela natten och jag var proppmätt! Nåväl, vi somnade vid kanske 5-tiden och vaknade vid 11. Hela dagen igår var jag sååå seg och jag hann till och med somna innan 10 igår, med boken i handen och allt.

Andra inlägg du kanske gillar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *