Idag är det onsdag och det är en solig dag med klarblå himmel.
Jag har tänkt massor på vad som har hänt de senaste 2,5 månaderna. En riktigt stor omställning, både psykiskt och fysiskt. Och jag har tänkt på alla människor jag träffat sedan vi gjorde slut. Människor som jag aldrig skulle träffat, saker jag aldrig skulle gjort ifall vi fortfarande var tillsammans.
Jag har träffat sådana otroliga människor, med så otroligt olika bakgrund och så otroligt olika framtid. Och jag är så innerligt tacksam för att jag träffat precis varenda en. Och det som är så fantastiskt är att alla är lika intressanta och lika trevliga, med sin egen lilla twist. Jag tycker det är så himla roligt att träffa folk och höra om deras liv. Vad som har hänt, vad som händer, vad som ska hända. Att bara höra och att folk faktiskt delar med sig av sina liv tycker jag är himla fantastiskt.
Här sitter lilla jag liksom och får ta del av en annan människas liv. Jag känner mig utvald. Det kunde ha varit vem som helst som satt där och lyssnade, men det är jag som sitter där. Och det är mig personerna pratar med och berättar saker för. Kanske låter töntigt i era öron (ögon!?) men det känns så speciellt. Jag, som har precis ingenting att göra med någon av människorna från början, får förtroendet att höra om dessa fantastiska resor. För det är alltid en resa inblandad på något sätt. På Malta är många invandrare, vi har alla kommit från olika platser i världen. Tänk att folk tar sig tid att sitta ner med mig och berätta deras historia. För mig! Helt jävla fucking otroligt.
TACK till alla er, ni är helt fantastiska!
