Hörrni, mycket kan hända från det att man fyller 29 till dagen när man är halvvägs igenom 30. På 1.5 år kan hela livet vändas upp och ner och allt man trodde var skrivet i sten och skulle vara förevigt kan helt plötsligt bara förändras och försvinna.
Som till exempel blogglayouten här på WordPress. Hela bloggskrivandet har uppdaterats så till den milda grad att jag knappt känner igen mig själv här inne längre!
Trodde ni att jag var på väg någon annanstans? Well, inte idag. Har hela två anledningar till detta:
- Jag ska alldeles strax gå till jobbet, men eftersom att jag har after work med mina darlings ikväll så tänkte jag att jag behåller streaken genom att morgonblogga. 10 points goes to Camilla!
- Jag orkar inte
Så ikväll ska jag i alla fall möta upp Helen och Sonia och gå till Surfside för ett par drinkar. Det är bokstavligt talat HUNDRA ÅR SEN vi var ute och tig drinkar. Varför? Jo för att allt har varit S T Ä N G T på grund av Coronaviruset. Men ikväll ska vi minsann ut och förlusta oss en sväng. Med social distancing såklart, vi ska inte bli för wild and crazy.
En sak som jag upptäckt när jag börjat skriva här är att, och håll i er nu för det är Dolph Lundgren-varning, jag måste öppna Google och söka på fraser, uttryck och även ord. För mitt eget modersmåls skull så borde jag absolut skriva i den här bloggen för det är en ren och skär skam (japp, var tvungen att google-translate disgrace för att kunna skriva skam) att jag inte ens kan komma ihåg mitt eget språk. Och det är inte ens så att jag inte pratar svenska under dagarna här. Nej utan jag pratar svenska jämt och ständigt. Typ.
Men det ÄR intressant. För mina närmsta vänner här är alla från olika länder; Finland, Italien, UK osv. Så det hör faktiskt inte till vanligheten att jag pratar om saker på svenska. Möjligtvis några arbetsrelaterade grejer med folk på jobbet, men att diskutera annat är på engelska. Knagglig engelska, men engelska trots allt. Dessutom har Helen fått det ärofulla uppdraget att korrigera mig varje gång jag säger något fel eller tokigt. Jag blir supersur när hon gör det, men det är jag som bett henne göra det så att jag kanske kan förbättra mitt språk lite. Det är som att mitt språk har fastnat i 20-årsåldern. Jävla språk.
Nu måste jag i alla fall gå och borsta tänderna och börja röra mig mot kontoret. I vanlig ordning kommer här lite bilder, från förra mitt tidigare liv denna gång (aka ett par veckor tillbaka). Förövrigt så önskar jag dig en riktigt förlustande helg!
