Här är jag, sittandes i min mors kök i Stockholm. Kom hem supersent igårnatt, somnade inte förrän vid 3 typ och sen upp vid 8 för att jobba. Var riktigt kämpigt att komma upp måste jag säga!
Älskade, älskade Stockholm. Det kändes så konstigt igår när jag klev av bussen. Det är på de här gatorna jag är uppväxt, här jag har gått i hela mitt liv, här mina största draman och sorger har utspelat sig. Och nu känns det inte som hemma längre. Det är en konstig, nostalgisk känsla som infinner sig, men inte “hemma”-känslan längre. Det är väldigt intressant tycker jag, det här med att känna att man inte riktigt hör hemma i sitt eget land längre. Man står liksom med ena foten i ett läger och den andra foten i ett annat. Malta är nog mer hemma nu än Stockholm. Men vad är det som bestämmer det? Mitt ursprung, mitt hjärta eller min kropp? Var är hemma?
Har i alla fall så mycket roligt planerat för helgen att jag håller på att explodera! Vill bara att dagen ska ta slut så jag får hänga med min älskade syster ikväll, träffa Linda imorgon, Anna och Jossan på söndag! Spricker av längtan! <3
