…än Camilla Engelin! Eller jo, kanske Camilla Engelin klockan 18.00 igår. Det var sååå himla mysigt att Henrik kom hem igår och att få träffa honom! ÄNTLIGEN! Vi lagade mat (lasagne, mums!) och satt och åt och hängde. Var verkligen toppen!
Jag var dock “förbjuden” att gå ut och springa imorse. Inte för att jag hade velat göra det ändå, men jisses vad trött jag blir när jag inte går ut på morgonen. Har inte tid efter jobbet heller, ska till min nya och förhoppningsvis fantastiskt duktiga sjukgymnast idag klockan 17 och sen ska jag förhoppningsvis träffa Sini efter på en kaffe eller cigg eller något annat spännande. Sen måste jag till Henrik och hämta alla mina grejer som han faktiskt lyckades få med sig från Danmark. Så jag är säkert inte hemma förrän typ 21.
Imorse när jag vaknade kände jag mig riktigt skruttig. Jag vet att jag säger det var och varannan dag (eller gör jag det här på bloggen?), men det går liksom inte över. Det känns som att jag har en kronisk 35%-ig förkylning som totalt tvärvägrar att gå över. Eller bryta ut. Jag försökte ju vara hemma och vila i januari för att bli av med detta skräp men det varken bröt ut eller blev bättre så det är ingen idé, jag har helt och hållet gett upp. Så nu ligger det där och äcklar sig, mer eller mindre.
Vidare så har jag faktiskt inte några speciella planer för veckan. Känns alldeles…tomt typ! Men jag hoppas att det blir sol i helgen för då ska jag vara ute och sola. Med solkräm, jag lovar.
Förresten, jag gick förbi det här huset för ett par dagar sedan och jag tog det här kortet:
Det är så himla annorlunda att se när de river hus på Malta. För de låter ofta “framsidan” vara kvar, ytterdörr, vägg och fönster. Men sen är det liksom ingenting bakom. Man ser rakt igenom till andra sidan gatan typ. Tycker det är så lustigt! 😀
