Duktig Camilla

…om man får säga så till sig själv. Fast jag tycker det. En klapp på axeln behöver alla och jag tycker man får ge sig själv en om man tycker att man gjort något bra. Och det har jag gjort!

Alla som känner mig vet att tålamod inte är min starka sida. Det är nog min allra svagaste. Jag har så otroligt svårt att vänta på något. Det där med att bida sin tid skrev de inte utifrån mig. Så, jag gick upp tidigt imorse och skulle ta en promenad. Som snabbt utvecklade sig till en löptur. Som jag kom runt! Hela vägen! Det trodde jag verkligen aldrig. Aldrig aldrig aldrig. Dels för att jag inte rört mig på över en vecka. Dels för att jag fortfarande är lite sjuk. Men jag kom runt! Det kan bero på följande faktorer:

  1. Jag testade min nya pre-workout-dryck imorse
  2. Jag har vilat mina muskler och fyllt dem med energi i en hel vecka
  3. Jag var understimulerad
  4. (åter-)Nyhetens behag
  5. Det är inte lika kallt idag som alla andra dagar
  6. Mina nya skor får mig att flyga fram
  7. Nytt träningslinne
  8. Bättre musik
  9. Fläskfia-noja

Jag tror det är en fantastiskt salig blandning av samtliga. Men det som var så extra speciellt var att jag för första gången inte blev trött i benmusklerna. Om det berodde på alternativ 1 eller alternativ 2 vet jag inte, men det kommer jag få reda på om några dagar, när jag springer igen.

Sini är min stora förebild. Inte bara är det hon som fick mig att börja springa, men det är också hon som får mig att fortsätta. När jag grinade om att det var så jävla kallt att kliva upp på morgonen gav hon mig ett fantastiskt mindset. Antingen blir man varm av att gå ut och springa eller så blir man varm av att hoppa in i duschen. Därför är det faktiskt inte så jävla jobbigt att kliva upp längre. Det är den första tanken som slår mig när jag öppnar ögonen och nästan kräks av ångest för att dra av mig täcket. Det är ju mycket varmare att gå ut och springa än att ligga kvar i sängen. Definitivt.

Och på tal om Sini. Imorgon kommer hon hem igen! Hon har varit i Finland i nästan två veckor och det har känts som en halv evighet! Så ÄNTLIGEN är hon hemma snart igen! Det ska vi fira med en taco-middag hemma hos mig, Sini, Veronica och jag. Och vin. Givetvis.

Ikväll ska jag på dejt. Sushi-dejt. Det ska bli så himla mysigt! Och gott. Men mest mysigt! <3

Annars har jag inte så mycket mer planerat i helgen. Mest lugnt tänkte jag. Kanske gå och kolla lite i affärer om jag hinner/orkar/de har öppet. Vi får se! Hoppas ni får en fantastiskt fin helg!

Andra inlägg du kanske gillar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *